     
|
|
Medeltida mat på Gotland
Köttet röktes eller saltades ofta för att konserveras. Man tillagade det med rovor och andra grönsaker. Lamm eller nöt, ättiksinlagd kokt höna fanns på biskop Brasks meny (han som blev känd för lappen), precis som skinka eller gås med risvälling. Korv hette förr ”bjuga” och kunde innehålla fett, hackat kött, inälvor och gryn. Den åts kokt, rökt, halstrad eller stekt – ungefär som idag.
Fisken var viktig och omtyckt. Sill och torskfiskar var vanligast men också fetare fisk som makrill och lax. Man rökte, torkade, grävde ner eller saltade fisken. Böckling kommer från det tyska ”bucking”. Man åt också ostron och musslor under medeltiden – det gjorde man redan på stenåldern.
Mjölk från kor användes ofta i matlagning, sylta och inälvsmat, likaväl som fisk eller grönsaker i mjölk. (Under järnåldern kunde man dricka sig berusad på jäst stomjölk.) Man tillverkade hållbar mjölk genom att blanda surmjölk med vatten – den kallades just ”blanda”. Smör kärnades ur sur grädde. Ost var ett värdefullt livs- och betalningsmedel, den bereddes färsk eller lagrad. Äggost eller ostkaka åts också. Uttrycket ”blommad mjölk” kallar man en äggost med saffran, visst är det vackert!
Kryddor var mer vanliga än man tror, i alla fall bland stormännens kökspigor. Hansan och handelsvägarna underlättade importen. Dokument från 1328 säger oss följande: saffran, kummin, ingefära, paradiskorn (Västafrikansk krydda) kanel, peppar, anis och galangalrot (en släkting till ingefäran). Senap omtalas också på den här tiden.
Grönsaker som kål, lök, ärtor och bönor odlades i köksträdgårdarna under medeltiden. Morötter och palsternacka likaså, precis som persilja, mangold, endivesallad och pepparrot. Gurkorna som är karakteristiska för Gotland odlades under 1500-talets mitt, alltså ganska sent in i medeltiden.
Äpplen fanns redan under stenåldern, klostren förde in päron, plommon, krusbär och persikor – under sen medeltid odlades också jordgubbar. Vindruvor åts bara som torkade russin fram till sen medeltid. Valnötter ansågs bota huvudvärk och även mandel sades ha läkande egenskaper, hasselnötter åts mycket tidigt i mänsklighetens historia.
Bröd åts färskt, ojäst, jäst, syrat eller smaksatt med honung och mjölk. Det var oftast bakat av vete eller råg. Pepparkakor är kända i Sverige sedan 1300-talets slut.
Mjödet, miödher på fornnordiska, består av vatten och honung som jäst. Att ordet finns i liknande former i nästan alla indoeuropeiska språk säger sitt. Det är en av de äldsta och populäraste dryckerna. Alu (som i engelska ale) som också omtalas, kan ha varit en kryddad variant av mjöd. Vinet fanns i norden under 1300-talet. Olaus Magnus tyckte att det spanska var ”sött och ljufvligt”, att det franska var surt och nämner även Rhenvin utan att kommentera det mer än som lönsam handelsvara. Vinet skulle välsignas innan det dracks. Brännvinet började tillverkas redan under slutet av 1100-talet, det får sin stora spridning senare, när man upptäcker att det går att bränna på säd. Givetvis var brännvinet först producerat som botemedel och ingenting annat.
|
|
